Vad visste svenskarna?


m

 

I boken Sverige och Förintelsen, 1997, gör Ingvar Svanberg och Mattias Tydén en grundlig genomgång av dokumentationen, bl a i form av riksdagsprotokoll, föredrag, tidningsartiklar och böcker under perioden 1933-1945. Nedanstående dokumentation är i huvudsak hämtad därifrån.

När man intervjuar svenskar med minnen från 2:a världskriget brukar de ofta berätta att de ingenting visste. Så var det säkert i många fall. Men den svenska regeringen och de svenska myndigheterna var väl medvetna om vad som försiggick i grannlandet Tyskland. Den svenska pressen redovisade mycket tidigt vad som var känt och nedanstående fotografier på löpsedlar, förstasidor, annonser och tidningsrubriker ger en tydlig bild av att Sverige och svenskarna var väl informerade trots myndigheters censur.

Fundera över vad dessa dokument har att förtälja:

Antisemitisk propaganda 1925
Annons i tidningen Vidi:

Beräkning av Förintelsens judiska offer:

Dagens Nyheters löpsedel 30 mars 1933:

Dagens Nyheters förstasida 2 april 1933:


Judisk Krönika februari 1935:

Social-Demokraten 16 juli 1935:

 

Rubriker i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1938:

Svenska Morgonbladets förstasida 22 juni 1938:

 

Dagens Nyheters löpsedlar 11 och 12 november 1938
efter Kristallnatten:

 

Historikern Hugo Valentins artikel
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning
13 oktober 1940:

 

Exempel på hur Förintelsen gjordes känd

Judisk krönika, Stockholm

1940 i februari rapporteras om misshandel och godtyckliga avrättningar av judar i Polen samt att judar från Västeuropa deporterades österut. Judarna tvingades flytta in i getton.

1941 i januari skrivs att 300 000 judar stängts inne i gettot i Warszawa. I december berättas om massavrättningar av judar i Ukraina.

1942 skildras hur tyskarna i Polen inlett ett systematiskt dödande av judar. Uppgifter finns om massavrättningar med maskingevär men också med gas i specialkoncentrerade lastbilar. Samma år skriver tidskriften om gasavrättningar i Chelmno. I april detta år omnämns koncentrationslägret Oswiecim (på tyska: Auschwitz). I maj rapporteras att 300 judiska rabbiner dött i Oswiecim. I september beskrivs "utrotningskriget mot judarna i Tredje riket och i de ockuperade länderna" som ett fruktansvärt blodbad där "omkring 400 000 polacker, varav hälften judar, massakrerats." I oktober står att läsa: "I många länder har den allmänna opinionen länge tegat inför utrotningskriget mot judarna. Detta har berott på utrikespolitiska hänsyn, fasthållande vid principen att ej inblanda sig i andra staters angelägenheter..."

1943 i april rapporteras om massarkebuseringar i Warszawagettot. I maj talas från Brest-Litovsdistriktet om tusentals som gasförgiftats i hermetiskt tillslutna lador. I november beskrivs Auschwitz som en "avrättningsplats" där antalet offer för massakrerna uppgår till 640 000.

Svensk diplomati

Den 26 oktober 1941 rapporterade Sveriges ambassadör i Berlin Arvid Richert en ögonvittnesskildring från en tysk flygofficer som bevittnat hur SS-män sköt 3 000 - 4 000 judar "som föll ned i stora massgravar."

I augusti 1942 fick Utrikesdepartementet från Sveriges konsul i Stettin en rapport om massmord och bruk av giftgas. Vid samma tidpunkt hade den svenske diplomaten Göran von Otter ett möte med SS-officeren Kurt Gerstein som själv medverkat vid avrättningar med gas i Belzec och nu ville att denna form av massdödande skulle avslöjas för omvärlden. Uppgifterna förmedlades troligen muntligt till UD i Stockholm.

Internationell publicering om judeutrotning

1942 i april meddelade brittiska Sunday Times att 120 000 rumänska judar dödats. I maj berättade Evening Standard i London att 60 000 judar dödats bara i litauiska Vilnius. I juni rapporterade BBC om 700 000 offer för den tyska judeutrotningen. Samma månad hade Daily Telegraph flera artiklar som beskrev att de inte bara handlade om pogromer utan om systematiskt folkmord "Mer än 700 000 polska judar har slaktats av tyskarna i världshistoriens största massaker." Samma artikel beskrev hur skåpbilar ombyggts till gaskamrar och uppgifter presenterades om utrotningslägret Chelmno.

Värt att notera är att många av dessa rapporter nådde London via Stockholm. Sverige fungerade under 2:a världskriget som en informationscentral, något som möjliggjordes genom den svenska neutraliteten. Bl a fanns ett antal svenska affärsmän i Polen som under en period förmedlade rapporter från den polska motståndsrörelsen.

Ovanstående är endast några få exempel från svenska och brittiska media samt från diplomatins värld. Exemplen skulle kunna mångfaldigas. Så frågan är hur stor sanning det ligger i många svenskars påstående:
"Vi visste ingenting om vad som försiggick."

Läste man inte tidningarna? Tog man inte del av rapporteringen om Holocaust? Valde man att blunda och att slå dövörat till? Eller hur ska man förstå detta?

 

Sverige och Förintelsen - tidslinjer
Sverige höll tyst
Han dömdes för att ha sagt sanningen
Hugo Valentin
Debattsida med intressanta källhänvisningar
Paper om Svenska statens särbehandling av judar
Sverige visste tidigt om Förintelsen

Om motstånd och kollaboration - Sverige under 30- och 40-talen: Pressen
Om motstånd ...: Svenska kyrkan och nazismen
Om motstånd ...: Flyktingpolitiken
Projektet Sverige och Förintelsen
Minnen. Berättelser och nutida perspektiv ur radioarkivet
Från Malmö till Förintelsen

 

Frågor att fundera över:

1. Känner du till andra tecken som styrker att Sverige tidigt visste vad som pågick under naziregimen?
2. Vad vet du om de svenska universitetens hållning i frågan om judiska flyktingar under denna tidsperiod?
3. Vilken är din uppfattning om svensk flyktingpolitik under 2:a världskriget?
4. Vad tror du hänt om Sverige mer aktivt gått emot Hitler och hans hantlangare?
5. Din reaktion på min undran över mångas påstående att man ingenting visste?