Kyrkan och synagogan


Den nuvarande synagogan i Warszawa ligger ganska nära en av de katolska kyrkorna.

Mel Gibsons film The Passion of the Christ har setts av många även i Sverige. Filmen har utmålats som antisemitisk, vilket knappast förbättrades av att Gibsons far gjorde antisemitiska uttalanden och bl a förnekade Förintelsen. Gibson själv har kritiserats för att han inte tillbakavisat faderns uttalanden. Men när det gäller filmen är åsikterna delade.

Ur DN 24/2 2004:
Marvin Hier vid Simon Wiesenthal Center hävdar att Gibson pekar ut judarna som ensamt ansvariga för Jesu död. Men bland judarna i USA går åsikterna isär. Författaren och mediekritikern Michael Medved - som skriver i bland annat USA Today och är ortodox jude - beskriver filmen som en kärlekfull hyllning genomsyrad av Gibsons starka tro.

Tre citat ur Aftonbladet 26/2 2004 )
- Det är den mest antisemitiska film som gjorts sedan de tyska propagandafilmerna under andra världskriget, skriver New York Daily News.

- Vi är väldigt oroliga. Enligt vad jag har hört ger filmen en hemsk bild av judar och det här kan spä på de antisemitiska strömningarna och det är otäckt, säger Zvi Mazel, Israels ambassadör i Sverige.

Tord Larsson på Agape Sverige tycker kritiken är överdriven.
- Visst är filmen våldsam men den gottar sig inte i våld som mycket profan film gör. Och jag tycker inte att jag kan se några antisemitiska dragningar i den, säger han.

Kristna och judar

Hur har då förhållandet mellan de kristna och judarna varit? En fråga som inte är så enkel att besvara. Å ena sidan var kyrkan från början alltigenom judisk, dvs den första kristna församlingen i Jerusalem bestod av judar. Jesus själv var jude. Liksom de tolv apostlarna. Men å andra sidan kom flera av de s k kyrkofäderna, ett par århundraden senare att betrakta judarna som fiender och man anklagade judarna för att vara skyldiga till Jesu död. Ännu i vår tid kan man bland många kristna finna starka sympatier och ställningstaganden för judar, medan antisemitism tydligt präglat andra kristna grupper.

Under de första århundradena e Kr var både judar och kristna ofta hårt ansatta av de romerska världshärskarna. Några viktiga årtal och händelser i den tidiga judeförföljelsens historia:

- 70: Titus intar Jerusalem och Templet förstörs.
- 74: Massada faller, det sista judiska upprorsfästet, beläget strax intill Döda havet
- 135: Bar Kochba-upproret slås ned. Jerusalem förstörs och på dess ruiner byggs den romerska staden Aelia Capitolina. På tempelplatsen byggdes ett tempel år Jupiter. Judar fick inte längre bo i Jerusalem varför den galileiska staden Safed blev judendomens nya centrum.
- 380: Kristendomen blir statsreligion i Romarriket
- 400-talet: Starka antijudiska stämningar i det Bysantiska riket (Östra delen av Romarriket). Judar fick inte inneha ämbeten i statens tjänst.
- fr 410: Judar i Spanien gick under jorden eller tvångsdöptes till kristendomen
- 500-talet: Judar förbjöds utöva sin religion.

Melito, biskop i Sardes i Mindre Asien (ung nuvarande Turkiet) på 100-talet var antagligen den förste som påstod att judarna var Gudsmördare. Kyrkofäderna Origenes på 200-talet och Hieronymus (bibelöversättaren) och Augustinus på 400-talet fortsatte på det antijudiska spåret. Hieronymus skrev att ”judiska cermonier är för kristna både skadliga och ödesdigra - var och en som utför dem vare sig han är född jude eller hedning ska kastas i fördärvets grop.” Ordet jude kom att beteckna motsatsen till kristen. Begreppet började mer och mer att användas som ett religiöst begrepp istället för dess ursprungliga etniska innebörd. Cyrillos och Chrysostomos var andra kyrkofäder som fördömde judarna och hävdade att dessa var förkastade av Gud.

Det var inte de kristna som påbörjade judehatet och judeförföljelsen, vi har sett att detta fanns redan tidigare. Men kyrkan, eller kanske snarare delar av kyrkan, förstärkte och spred detta vidare under medeltiden. Korstågen inleddes redan i de europeiska länderna med svåra judeförföljelser. På 1300-talet beskylldes judarna för att vara ansvariga för Digerdöden.

Vid tiden för reformationen för ungefär 500 år sedan ökade intresset bland många kristna för bl a Gamla Testamentets språk, hebreiska, och i samband med det väcktes sympatier på många håll för judarna. Men judefientliga strömningar förblev starka och vitt utspridda.

Martin Luther kom att förstärka den dåtida antisemitismen, såväl genom predikningar som skrifter. Här ett kort citat ur hans skrift Om judarna och deras lögner: "Vad skola vi kristna nu göra med det förkastade judefolket? Det är inte möjligt för oss att hava fördrag med dem, då de nu en gång äro hos oss, och vi känna till deras lögner och förbannelser, på det att vi inte må bliva delaktiga i alla dras lögner och smädelser."

Under Förintelsen på 1900-talet var kyrkan i Europa i stort ganska passiv. Visserligen fanns kristna ledare som engagerade sig i kampen mot Hitler. Kristna präster och teologer som Dietrich Bonhoeffer i Tyskland, Martin Kolbe i Polen och Kaj Munk i Danmark väcker respekt. De blev alla martyrer för sina ställningstaganden mot nazismen. Men Kyrkan i stort var tämligen tystlåten och passiv.

Här några uppgifter att försöka lösa:

1. Kan någon hitta förklaringen till att den katolska och de protestantiska kyrkorna firar påsk vid en annan tidpunkt än judarna?

2. Kan du hitta rimliga förklaringar till att det funnits starka antijudiska stämningar hos kyrkofäderna?

3. Vem initierade de s.k. korstågen på medeltiden och hur motiverades de?

4. Försök hitta uppgifter om de tre prästerna Dietrich Bonhoeffer, Maximilian Kolbe och Kaj Munk. Välj en av dem och berätta kortfattat från deras motståndskamp mot nazismen.

Här några artiklar om kyrkofäderna och den "kristna" antijudiskheten, för den som hinner dyka lite djupare i ämnet:

Göran Lennartsson, Organisationen Darash, Jerusalem
Åke Skog, Svenska Teologiska Institutet, Jerusalem
Bengt Ove Andersson, Tidskriften Menorah, Stockholm

Om Kyrkan och nazismen:

Svenska kyrkan och nazismen
Katolskt motstånd mot nazismen

Engelskspråkiga webbsidor

Wikipedia on Christianity and antisemitism
Anti-Semitism of the Churchfathers
Anti-Semitism and the early Churchfathers
Classical and Christian Anti-Semitism


Påven Johannes Paulus II vände sig till det judiska folket med en bön om förlåtelse för Kyrkans passivitet under Förintelsen. Samme påve som själv föddes ganska nära Auschwitz, det största och mest kända av Hitlers förintelseläger.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kurshemsidan Holocaust