Nazisternas dödsläger
Vi har tidigare sett att beslutet om judeutrotning är förknippat med Wannseekonferensen den 20 januari 1942. 11 miljoner judar från hela Europa skulle förintas enligt de uppgjorda planerna. I själva verket mördades ungefär hälften av detta antal. Siffrorna är naturligtvis helt ogripbara. Men det rörde sig om enskilda människor.
Förintelsen
organiserades i fyra ansvarsområden enligt följande:
I mitten av mars 1942 öppnades Belzec-lägret i sydöstra Polen, i april samma år Sobibor vid nuvarande Ukraina-gränsen. Treblinka, nordväst om Warszawa uppfördes under juni-juli. I september började man använda gaskammare i Majdanek utanför staden Lublin, från början ett arbetsläger.
I Auschwitz-Birkenau dödades mer än en miljon judar. Under Förintelsens slutskede kom de med tågtransporter in genom Birkenaus dödsportal. På järnvägsperrongen tågade de i täta led fram till en grupp läkare som avgjorde vilka som var tillräckligt friska och starka för att kunna utnyttjas i arbete innan de dödades. Dessa vek av åt höger och installerades i särskilda baracker. De allra flesta vinkades åt vänster och vandrade direkt från järnvägsperrongen till gaskammaren. Offren fördes till ett omklädningsrum där de fick klä av sig nakna, de fick var sin "tvålbit" och fördes in i duschrummet.
När
dörrarna stängts släpptes gasen Zyklon B genom taket. Kropparna
forslades sedan av ett Sonderkommando, en grupp tvångskommenderade
arbetsjudar, till krematoriet. Allt av värde, såsom offrens
hår och guldplomber togs till vara innan kropparna fördes in
i ugnarna. Röken från de höga skorstenarna vittnade för
de anhöriga om vad som hänt.
De höga siffrorna på antalet mördade människor är fullständigt obegripligt. Men det handlade om människor av kött och blod, människor med ett namn och en egen livshistoria. Dr Janusz Korczak, (egentligen hette han Henryk Goldszmit) var en internationellt känd pedagog. Han förestod ett hem för föräldralösa judiska barn i Warszawa. Han erbjöds befrielse från Warszawagettot men valde att stanna med sina barn. Den 6 augusti 1942 gick han tillsammans med 192 barn och 10 vuxna genom gettot till Umschlagplatz för att ta plats på tåget till Treblinka. På ena armen bar han femåriga Romcia. Ingen av dem visste vart tåget skulle föra dem och ingen förstod vad Treblinka betydde.
Ingen vet heller hur många timmar Korczak och hans barn tillbringade i boskapsvagnarna på väg till Treblinka. När de kom fram fördes de alla direkt till gaskammaren. Bland de 17.000 stenar som representar alla de judiska grupper som mördades i Treblinka finns en som bär namnet Janusz Korczak och hans barn. Läs mer om dem på webbsidan som nås via länken nedan. Arbetsuppgifter: - Läs
i skriften Om detta må ni berätta, sidorna 71 - 86. Wikipedia
om Belzec
Janusz Korczak |