Några tankar kring

Bibelns Gudsbild och Jesustro

Tanken med att aktualisera Bibeln Gudsbild och Jesustro i predikoform är att försöka lyfta fram frågorna och vädja till varje kristen att noga tänka igenom sin egen tro och förståelse då det gäller centrala kristna teman. Bibeln uppmanar oss nämligen att vara beredda att inför alla människor ge skäl för vårt kristna hopp. Och det betyder väl bland annat att vara beredd att svara då människor frågar om Bibeln, om Gud och om Jesus.

1. Vad är Bibeln?

Det finns flera sätt att beskriva Bibeln på. Man kan t ex peka på Bibelns mänskliga sida. Bibeln är en samling av 66 böcker där ett 40-tal författare låtit oss få del av deras tankar om Gud. Bibeln är alltså en samling böcker nedskrivna av människor från olika tider, olika kulturer och olika samhällsklasser. Den mänskliga erfarenheten bakom dess ord är omfattande. Den mänskliga visheten likaså. Dess undringar över tillvarons frågor och gåtor är många. Bibeln är en bok av människor. Den innehåller människors ord.

Jag tror det är viktigt att acceptera och förstå att det finns en mänsklig sida av Bibeln. Det finns annars de som menar och önskar att Bibeln kommit till genom att Gud Fader skrev på sitt himmelska tangentbord och att Mose, Rut, Matteus och Paulus m fl. var just tangenter. Mekaniska instrument som passivt underordnade sig de gudomliga tankarna.

Så tror inte jag. Och så skulle jag absolut inte vilja ha det. Om Bibeln vore en lagbok i stil med Koranen eller Mormons bok, som ramlat ned färdig och klar på silverplåtar från himlen, eller överlämnad i färdig form av änglar, då vore den tämligen ointressant för en vanlig människa som mig.

Nej, Bibeln är skriven av människor. Med ett budskap, inte till hjärnlösa robotar och känslomässiga maskiner. Utan skriven av människor, med ett budskap till människor. Av levande människor med kött och blod, till levande kvinnor och män med muskler och artärer. Med vilja och temperament. Med styrkor och svagheter.

Men jag tror samtidigt att Bibeln är Guds Ord. Guds Ord sänt till människor genom människor. Budskapet från Gud kan inte komma till oss på annat sätt. Lagens tavlor som Gud gav Mose på Sinai berg, de krossades mot klippan. Konfrontationen mellan Guds helighet och folkets synd blev alltför stark. Mose måste sedan själv hugga ut nya stentavlor och på så sätt medverka till lagens förmedlan till Israels folk.

För att Gud verkligen skulle nå oss, inte bara i yttre måtto, utan in i vårt hjärta, måste han själv bli människa av kött och blod och komma till oss som en av oss. Koranen är inte Guds ord. Hur mycket somliga än tror att den är skriven på ett gudomligt språk och har ett himmelskt ursprung. Lika lite som Mormons bok. Gud gör inte så. Han kan inte göra så. För ett sådant språk kan vi aldrig tåla, uppfatta eller förstå.

Jag tror på Bibeln som Guds Ord till människorna. Men ett ord som måste komma till oss genom människor och på ett mänskligt språk. Ett ord som förmedlas från Gud till folket genom tjänstvilliga människor.

2. Vem är Gud enligt Bibeln?

När man uttalar en uppfattning om Bibelns gudsbild är det viktigt att man förstår vad Bibeln är. Om nu Bibeln är Guds Ord, ger ju redan det ett vittnesbörd om Gud. Gud är en som talar. Han är inte stum, inte tyst, inte likgiltig. Gud talar.

"I begynnelsen var Ordet och var hos Gud och Ordet var Gud." Om detta påstående i Evangeliet är sant betyder det att Gud inte bara talar Ord. Det betyder att hans Ord är evigt och fanns före skapelsen. Det betyder till och med att Gud är ett med sitt eget Ord.

Det är något helt annat än vad som kan sägas om oss människor. Vad betyder egentligen ordet för oss. Oftast ganska lite. Vi har så många förflugna ord och för det mesta är innebörden tämligen ytlig och många gånger tom.

Men Gud är annorlunda. Hans Ord är handling. Hans Ord är liv och ljus. Hans Ord skapar. "Genom det har allt blivit till som är till och utan det har intet blivit till som är till." Det är kraft i Guds Ord. När Gud talar händer det något. Skapelsen förnyas - Guds rike byggs.

Om man läser Bibeln på ett fragmentariskt sätt och inte lyssnar till dess helhetsbudskap kan man faktiskt komma fram till underliga slutsatser om Gud. Jag tror det är precis så som Jonas Gardell har gjort. Genom att rycka loss enskilda skärvor och bortse från helheten kan man göra påståenden om Gud som går emot den kristna tolkningen under 2000 år. Då kan Gud reduceras till en avbild av de avgudar som dyrkades i folken runt Israel.

Men om man läser Bibeln som helhet, där Gud talar genom en mångfald människor och kulturer, blir verkligheten en helt annan. Gud uppenbarar sig inte främst genom enstaka citat utan genom den mångfald som inleds med Mose och avslutas med aposteln Johannes. I den beskrivningen framträder Gud som Världens Skapare, som Förbundets Gud, Som Israels Befriare, Som den Stränge och samtidigt Nådige Guden. En Gud som hatar ondskan och bekämpar den. Men en Gud som älskar människan och befriar henne.

I Rom.11 beskriver Paulus hur Gud har handlat med sitt utvalda folk och i det sammanhanget betonar han: "Du ser att Gud är både god och sträng." V.22 Han är helig och han är kärlek.

Om Bibeln slutat med profeten Malaki, om Nya Testamentet och Evangeliet aldrig funnits med, då hade Guds vrede och stränghet fått sista ordet och det hade knappast funnits något hopp för den mänsklighet som i olydnad ständigt vandrat bort från hans vägar.

Jonas Gardells i mitt tycke ytliga och underliga bok om Gud nöjer sig med att ta upp enstaka texter ur Gamla Testamentet och når aldrig fram till Evangeliet. Det finns Evangelium även i GT, men inte ens detta finner Gardell.

GT är framförallt Lagen, medan NT främst är Nåden. Så skriver Johannes i texten vi läst: "Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss." v.17-18

3. Vilken är Bibelns Jesustro?

Redan i GT förkunnas om Jesus. Men på ett dunkelt och ofta svårbegripligt sett. Visst är det Jesus som åsyftas då löftet ges om kvinnans säd som ska sönderkrossa ormens huvud. Visst är det honom vi hör om i berättelsen om Abrahams son Isak, den ende sonen som offras men bildligt står upp från de döda. Visst är det Jesus som framträder genom offerlammet i Egypten vars blod bestruket på dörrposten innebär räddning och liv. Visst ser vi Jesus i syndabocken som bär bort folkets synder.

Det finns många profetiska uttalanden i GT som pekar fram emot honom som skulle komma. Detta är kanske GT:s evangeliska höjdpunkt: "Ja han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid och genom hans sår blir vi helade. Vi gick alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men Herren lät allas vår missgärning drabba honom." Jes.53:5-6

Dessa berättelser och utsagor finns där i GT och pekar fram emot Jesus. Men på ett ofta svårbegripligt sätt. Först då NT berättar om honom börjar bilden klarna och i Evangeliet blir bilden tydlig, inte bara av Jesus från Nasaret utan också av hans Fader, Herren vår Gud.

Den fulla uppenbarelsen av Guds godhet och nåd når oss genom Jesus. Samme Jesus som varnade för synd och ondska o dess konsekvenser. Men som, då lagivrarna ville döma kvinnan till döden först sa åt dem att den som är utan synd må kasta första stenen och därpå, då de lagiska syndarna skamset gått sin väg, vände sig mot äktenskapsbryterskan och sa:" Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte mer." Joh.8:11

Vem är då denne Jesus? Vårens debatt i Svenska Dagbladet handlade om hans person och hans ursprung. Den vanliga, men ack så ytliga frågan är ofta: Kunde han gå på vattnet? Måste man tro på sådant?

Men det finns större frågor: Vem var han egentligen? Varför dog han på korset? Och är det sant att han uppstod från de döda? Bibelns svar är att hans död fullbordade den gamla profetian: Att det var våra synder han bar på korset, att det var för oss han dog, för att öppna vägen för oss tillbaka till Gud. Och att han verkligen uppstod från de döda och därmed bevisade att han var Guds Son.

I avslutningen av Johannesevangeliet finns dessa ord: "Dessa tecken har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn." Joh.20:31

Hela Johannesevangeliet med dess berättelse om Jesu liv, död och uppståndelse är en förklaring av den inledande prologen, de 18 första verserna där v.14 väl utgör en höjdpunkt: "Och Ordet blev människa och bodde bland oss och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader och han var fylld av nåd och sanning."