De tre Abrahamsreligionerna finns samtliga närvarande i det svenska samhället. Antalet judar uppgår kanske till omkring 15 000, muslimerna är uppemot 400 000 och de kristna närmare 7 miljoner. Men detta är de officiella siffrorna. Om man istället försökte beskriva hur många personligt troende judar, muslimer och kristna som finns i Sverige kanske det i stället skulle bli 5 000, 100 000 respektive 1 miljon? Skulle det vara fler – eller möjligen färre? Vem vet, för hur ska man kunna räkna fram ett sådant tal?

Det är rimligen varje människa själv som har ett avgörande ord när det gäller den personliga trostillhörigheten. Men finns det inga objektiva kriterier? Finns det möjligen en miniminivå när det gäller aktiv tro? Hur mycket behöver man tro på Jesus för att räknas som kristen? Räcker det med att tro att han funnits och att han var en unik lärare? Måste man också tro att han uppstått från de döda? Hur detaljerat behöver man följa Mose lag och fira de judiska högtiderna för att få kallas jude? Och är man en sann muslim om man inte bygger på de fem pelarna: trosbekännelsen, bönerna, allmosan, fastan och pilgrimsfärden?

I sin förkunnelse inför Mekkas invånare var det framförallt tre punkter Muhammed betonade:

1. Det finns bara en enda Gud.
2. Varje människa är socialt ansvarig för de fattiga och nödlidande som finns i omgivningen, och detta gäller inte bara släkten utan alla.
3. Det kommer en dom då människan måste stå till svars för både sin dyrkan av den ende Guden och sitt praktiska ansvarstagande för den fattiga och behövande medmänniskan.

Frågan är om inte dessa principer också har en central ställning inom judisk och kristen tro? De tio budorden som har en given plats för både judar och kristna inleds med orden ”Jag är HERREN din Gud. Du skall inte ha några gudar vid sidan av mig.” (2 Mos 20:2,3) När Jesus sammanfattar lagen gör han det så här: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd och din nästa som dig själv.” (Luk 10:27)

Jesus säger också att människan ska dömas efter hur hon handlat mot den hungrige, främlingen, den sjuke och den fängslade. ”Allt vad ni gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (Matt 25:40)

En viktig skillnad mellan de tre trosåskådningarna är dock synen på Jesus. Medan Judendomen och Islam betraktar Mose som profet, vilket Islam också gör om Muhammed, så säger den kristna tron att Jesus faktiskt är Gud som blivit människa och att endast genom tron på honom kan människan räddas till evigt liv.

Diskussionsfrågor denna vecka:

1. Är likheterna mellan de tre trosriktningarna så stora att man kan hävda att de har en och samma Gud och att de har det viktigaste gemensamt?

2. Synpunkter på min beskrivning ovan av dessa likheter?

3. Finns det annat som förenar de tre religionerna som är så centralt att man bör lyfta fram det i en kurs som denna?

4. Hur ser ni på skillnaderna i förståelsen av

- Mose (erkänd som profet av samtliga tre religioner),
- Jesus (erkänd som profet av Islam, som en god rabbi av många judar, medan kristendomen hävdar hans gudomlighet)
- Muhammed (erkänd som profet endast av islam; men eftersom Muhammed levde 600 år efter Kristus kan naturligtvis inte Bibeln ha yttrat sig om honom.)

5. Textens frågor om "minimumtro":

- Hur mycket behöver man tro på Jesus för att räknas som kristen? Räcker det med att tro att han funnits och att han var en unik lärare eller måste man också tro att han uppstått från de döda?
- Hur detaljerat behöver man följa Mose lag och fira de judiska högtiderna för att få kallas jude?
- Är man en sann muslim om man inte bygger på de fem pelarna: trosbekännelsen, bönerna, allmosan, fastan och pilgrimsfärden?